Sammanfattning

Några viktiga punkter gällande beslut om skyddsjakt i svensk lag är:

1. Vem som får besluta om skyddsjakt: Normalt är det länsstyrelsen i det län där behovet av skyddsjakt föreligger som fattar beslutet om skyddsjakt. Länsstyrelsen bedömer om det finns tillräckliga skäl och förutsättningar för att genomföra skyddsjakt på en viss djurart.
2. Skäl för skyddsjakt: Skyddsjakt kan beslutas om för att förhindra allvarliga skador på egendom, förebygga skada på tamdjur, eller om det finns en fara för människors säkerhet.
3. Särskilda krav för vissa arter: För vissa djurarter, som till exempel rovdjur och stora rovfåglar,  finns särskilda krav och restriktioner för att genomföra skyddsjakt.

Det är viktigt att påpeka att beslut om skyddsjakt är en ansvarsfull åtgärd och måste följa lagstiftningens ramar för att säkerställa att det sker på ett kontrollerat och ansvarsfullt sätt. Skyddsjakt är inte en generell jaktform utan är inriktad på att lösa specifika problem där det finns ett akut behov av att minska populationen av en viss djurart för att skydda människor, tamdjur eller egendom.

Grunderna i svensk lagstiftning rörande skyddsjakt

Myndigheten kan fatta beslut om skyddsjakt:

1. Förutsatt att det finns risk för allvarlig skada eller om sådan skada redan har förekommit

Vad lagen säger om allvarlig skada

Artikel 16: medlemsstater får göra undantag från det strikta skyddet som Artikel 12 föreskriver (b) för att undvika allvarlig skada särskilt på boskap och andra typer av egendom. (Lagtext: För att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom.)

Jaktförordningens 23 a § och punkt 3 motsvarar direktivets Artikel 16 (b).

Vad är allvarlig skada är och hur ska den fastställas?

I Kommissionen v Belgien[1] bestämde EUD att skadan ska vara allvarlig och inte enbart en störning samt att normala affärsrisk inte betraktas som allvarlig. Skadan behöver inte ha inträffat eftersom det kan handla om att förhindra allvarlig skada.

Vem ska avgöra om skadan är allvarlig?

Beslutet måste vara tydligt och överensstämma med Artikel 16 utan att lägga till något undantag som inte omfattas av direktivets bestämmelser. Enbart administrativ praxis räcker inte.

Enligt Jaktförordningen 23 b § får Naturvårdsverket fatta beslut om skyddsjakt. Naturvårdsverket får enligt 24 a § överlämna till Länsstyrelsen att besluta om skyddsjakt efter björn, varg, järv, lo och kungsörn.

Enligt 28 § jaktförordningen ges tamdjursägare rätt att skydda sina djur på vissa villkor om exempelvis en varg angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp utan att ett särskilt beslut om skyddsjakt krävs.  (notera att 28 § anses av flera kommentatorer som icke-förenligt med direktivet)

Hur ska detta beslut fattas?

Beslutet måste (enligt Artikel 16 (3) specificera ”riskens natur” samt när och var undantaget tillåts.

Enligt 23 b § första styckets sista meningen i jaktförordningen får beslut om skyddsjakt fattas även om någon skada inte har inträffat (preventiv skyddsjakt) om det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå.[2]

Antagligen får en tamdjursägare, enligt 28 §, fatta beslut att döda rovdjuret om det angriper tamdjuren eller om hen befarar ett sådant angrepp (om det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet).

Förebyggande beslut om skyddsjakt kan fattas, men ställer enligt förvaltningsrättens mening höga krav på beslutsunderlaget och på tidsmässigt relevanta kopplingar mellan potentiellt skadegörande individer och områden. (Förvaltningsrätten i Luleå mål 2091-20) I detta fall gör förvaltningsdomstolen bedömningen att dessa höga krav på stor sannolikhet för allvarlig skada inte uppfylldes)

2. Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning

Vad säger lagen om vad en lämplig lösning är?

Artikel 16(1) säger att medlemsstater måste vara säkert på att inget alternativ till undantaget finns innan ett undantag från Artikel 12 ska tillåtas. (Lagtext: Förutsatt att det inte finns någon annan lösning …)

EUCJ fastslå att ett sådant beslut (om skyddsjakt) alltid ska vara en sista utväg.[3]

Jaktförordningens 23 a § 3 ställer samma krav som i direktivet. 

Vem ska bestämma vad som utgör lämpligheten av alternativ?

Medlemsstater måste jämföra och utvärdera dessa alternativa lösningar, men det finns några begränsningar för denna makt att bestämma. Beslut ska fattas av en kompetent nationell myndighet. Det är den nationella domstolen som ska avgöra om ett alternativ är lämpligt eller inte. Beslutet måste grunda sig på objektivt verifierbara faktorer – till exempel vetenskapliga och tekniska överväganden.[4]

Det är den svenska domstolen som slutgiltigt ska avgöra om en lösning är lämplig eller inte.

VÄGLEDANDE BESLUT FRÅN DEN SVENSKA DOMSTOLEN

I mål 2235-20 från december 2020 bekräftar Förvaltningsrätten i Luleå EUD:s krav på att beslut om undantag ska vara noggrant och tillräckligt motiverade och ska hänvisa till de skäl, villkor och krav som anges i artikel 16.1 i direktivet.[5]

I samma mål bekräftar även domstolen Tapioladomen och säger: ” För att det ska vara möjligt att bevilja undantag enligt 16.1 e krävs följande. De mål som eftersträvas med jakten måste vara klart och tydligt underbyggda och beslutande myndighet måste med hänsyn till rigorösa vetenskapliga uppgifter styrka att beslutat undantag är ägnat att uppnå målen. Det måste vidare i tillräcklig mån ha fastställts att målen inte kan uppnås genom en annan lämplig lösning. ”

Det är i första hand förvaltningsrätten som ska avgöra om kravet om annan lämplig lösning uppfylldes eller ej. Det räcker inte med att det är besvärligt eller kostsam att använda rovdjursavvisande stängsel, vakthundar eller annat. Det måste vara orealistiskt inom ramar för omfattningen och tid att hävda att dessa åtgärder inte kan genomföras. (se HFD 2016 ref. 89)

Hur bör detta beslut fattas?

Enligt EUCJ[6] består bedömningen av tre delar:

1. Vad är problemet eller den specifika situationen som måste hanteras?
2. Finns andra lösningar?
3. Om sådana finns, skulle de lösa problemet eller den specifika situationen som undantaget berör?

I Tapioladomen konstaterar EUD att beslut om undantag som inte på förhand ge en klar och tillräcklig motivering till varför det inte fanns någon annan lösning för att nå det eftersträvade målet, bör av domstolen slå fast att dessa strider mot artikel 16.1 i direktivet. (Altenstedt)

3. Förutsatt att gynnsam bevarandestatus för arten inte äventyras

Vad betyder gynnsam bevarandestatus?

Gynnsam bevarandestatus innebär att en viss djurart, som till exempel varg, lodjur eller björn, har en livskraftig population och dess överlevnad på lång sikt är säkerställd. Det innebär att artens population är tillräckligt stor och reproducerar sig tillräckligt för att bibehålla sin existens i dess naturliga livsmiljö utan att riskera utrotning.

Vad säger lagen om gynnsam bevarandestatus?

Lagen är tydligt att artens gynnsam bevarandestatus ska bibehålas. (Lagtext: att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde).

Vem bestämmer om arten uppnår gynnsam bevarandestatus?

En kompent nationell myndighet måste bestämmer om en art uppnår gynnsam bevarandestatus. I vårt fall är det Naturvårdsverket som bestämmer.

I tapioladomen föklarade EU domstolen ytterligare att: Undantagen får inte äventyra det långsiktiga bevarandet av artens dynamik och sociala stabilitet. Därför måste den behöriga myndigheten först besluta om populationens bevarandestatus på nationell nivå eller, i förekommande fall, på biogeografisk-regional nivå.

Lagtext 

(Notera att vi i Sverige följer svensk lag. Svenska domstolar tolkar svensk lag. EU-domstolen kan avgöra om EU-lagstiftning efterföljas eller inte)

EU-lagstiftning

Primärt gäller Artiklar 1, 2, 12 & 16 i Art- och Habitatdirektivet (Directiv 92/43/EEC). Här är relevanta delarna:

Direktivets syfte. EU domstolen har bestämt att tolkning av direktivet måste utgå ifrån lagets syfte. Följande är relevanta delar från direktivets inledning och beskriver direktivets syfte:

Eftersom huvudsyftet med detta direktiv är att främja att den biologiska mångfalden bibehålls med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, bidrar direktivet till det övergripande målet, som är en hållbar utveckling. För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet.

Syftet upprepas i Artikel 2

1. Syftet med detta direktiv är att bidra till att säkerställa den biologiska mångfalden genom bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter i medlemsstaternas europeiska territorium som omfattas av fördraget.
2. Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall syfta till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos livsmiljöer samt arter av vilda djur och växter av gemenskapsintresse.
3. Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv skall ta hänsyn till ekonomiska, sociala och kulturella behov och till regionala och lokala särdrag.

Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4 a, med förbud mot
2. a) att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur detta görs,
3. b) att avsiktligt störa dessa arter, särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
4. c) …
5. d) att skada eller förstöra parningsplatser eller rastplatser.

Artikel 16

1. Förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos bestånden av de berörda arterna i deras naturliga utbredningsområde, får medlemsstaterna göra undantag från bestämmelserna i artiklarna 12-14 samt 15 a och b av följande anledningar:
   a) För att skydda vilda djur och växter och bevara livsmiljöer.
   b) För att undvika allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten och andra typer av egendom.
   c) Av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller av andra tvingande orsaker som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön.
   …
2. Medlemsstaterna skall vartannat år till kommissionen sända en rapport med den utformning som fastställs av kommittén om de undantag som gjorts i enlighet med punkt 1. Kommissionen skall yttra sig över undantagen inom 12 månader eftter mottagandet av rapporten och underrätta kommittén.
3. Rapporterna skall innehålla upplysningar om följande:
   a) De arter som berörs av undantagen och orsaken till dessa, inbegripet riskens natur, i förekommande fall med angivande av de alternativ som förkastats och de vetenskapliga data som använts.
   b) Vilka medel, arrangemang eller metoder som tillåts vid fångst eller dödande av djur och anledningen till att de används.
   c) När och var undantagen tillåts.
   d) Den myndighet som har befogenhet att förklara och kontrollera att de föreskrivna villkoren är uppfyllda och att besluta om vilka medel, arrangemang och metoder som får användas, inom vilka gränser och av vilka inrättningar samt vilka personer som ansvarar för genomförandet.
   e) De åtgärder för övervakning som vidtagits och de resultat som uppnåtts.

Svensk lagstiftning

Jaktlag (1987:259)

3 §   Viltet är fredat och får jagas endast om detta följer av denna lag eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen. När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon.

Jaktförordning (1987:905)

Förutsättningar för skyddsjakt

23 a §   Om det inte finns någon annan lämplig lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, får beslut om jakt som avses i 23 b, 24, 25 och 29 §§ meddelas
1. av hänsyn till allmän hälsa och säkerhet eller av andra tvingande skäl som har ett allt överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär och betydelsefulla positiva konsekvenser för miljön,
2. …
3. för att förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller annan egendom, eller
4. för att skydda vilda djur eller växter eller bevara livsmiljöer för sådana djur eller växter.

23 b §   Om det finns förutsättningar enligt 23 a § får Naturvårdsverket efter ansökan av den som riskerar att drabbas av skada eller på eget initiativ besluta om skyddsjakt efter björn, varg, järv, lo, säl eller örn. Om det finns en stor sannolikhet för att allvarlig skada kommer att uppstå, får beslut om skyddsjakt fattas även om någon skada inte har inträffat.

24 a §   Naturvårdsverket får överlämna till länsstyrelsen att besluta om skyddsjakt efter björn, varg, järv, lo och kungsörn med stöd av 23 b §.

28 §   Om något av rovdjuren björn, varg, järv eller lo angriper tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, får åtgärder vidtas för att skrämma bort rovdjuret.

Rovdjur som avses i första stycket får dödas av ett tamdjurs ägare eller vårdare för att skydda tamdjuret
1. när rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående,
2. om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur, eller
3. om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.

Rovdjuret får bara dödas när det inte går att skrämma bort rovdjuret eller på något annat lämpligt sätt avbryta eller avvärja angreppet.

Artskyddsförordningen (2007:845)

Fridlysning

4 §   I fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n är det förbjudet att
1. avsiktligt fånga eller döda djur,
2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder,
3. avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen, och
4. skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.

Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren.

Första stycket gäller inte jakt efter fåglar och däggdjur. I fråga om sådan jakt finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905).

 

[1] Judgment of 8 July 1987, Commission v Belgium, Case C-247/85, ECR p.3029, paragraph 56.

[2] Skyddsjakt Varg, Översyn av regler och tillämpning 2015, Naturvårdsverket

[3] See paragraph 33 of the Advocate General’s Opinion in Case C-10/96. (EU guidelines)

[4] See also paragraph 39 of the Advocate General’s Opinion in Case C-10/96. (EU guidelines)

[5] 14 juni 2007 i mål C-342/05 (Europeiska kommissionen mot Finland)