Om vargens genetiska status
Sidan innehåller:
(Klick på länkarna)
Om vargens genetik – Linnéa Smeds
En sammanfattning
Bakgrund och syfte
Linnéa Smeds, forskare vid Penn State University, presenterar forskning om den skandinaviska vargstammens genetik. Hennes arbete fokuserar på genetisk variation, inavel, och skadliga mutationer, samt hur dessa faktorer påverkar vargpopulationens framtida överlevnad.
Vargpopulationen i Skandinavien
- Antal: Vid den senaste inventeringen fanns 440 vargar i Skandinavien (varav 375 i Sverige).
- Jämförelse med Europa: Sverige har få vargar jämfört med exempelvis Italien (>3000 vargar på en mindre yta).
- Politisk debatt: Regeringen har föreslagit att minska populationen till 170 vargar, vilket väckt kritik både nationellt och internationellt.
Vargens historia och återetablering
- Vargar har funnits i Norden sedan inlandsisens reträtt.
- På grund av intensiv jakt och skottpengar minskade populationen drastiskt, och i mitten av 1900-talet var vargen i princip utrotad i Sverige.
- På 1980-talet etablerades en ny population i Värmland, men den hade en mycket liten genetisk bas.
- Vandring begränsas av jakt, politik och renskötselområden, vilket förhindrar nytt genetiskt inflöde.
Genetisk variation och inavel
- Genetisk variation är avgörande för att populationer ska kunna anpassa sig till framtida miljöförändringar och sjukdomar.
- Den skandinaviska vargstammen har extremt låg genetisk variation:
- Endast sju individer (fem hanar, två honor) ligger till grund för hela den nuvarande populationen.
- DNA-studier visar att vargarna har långa identiska DNA-sekvenser på sina kromosomer, ett tydligt tecken på inavel.
- Konsekvenser av inavel:
- Ökad förekomst av skadliga recessiva mutationer.
- Minskad överlevnadsförmåga och anpassningsbarhet.
- Forskarna har dokumenterat en ökning av genetiska defekter över generationerna.
Politiska beslut och vetenskapliga invändningar
- Regeringen har beställt en utredning om att minska vargstammen till 170 individer.
- Forskare menar att detta skulle äventyra populationens överlevnad.
- De modeller som föreslår att 170 vargar kan vara tillräckligt bygger på osäkra antaganden, t.ex. att:
- Det finns tillräckligt många obesläktade vargar i Finland (vilket är tveksamt).
- Nya invandrare alltid skulle tillföra genetiskt unikt material (vilket inte stämmer).
- Naturvårdsverket har noterat dessa problem men ändå gått vidare med rekommendationen.
- De forskare som utförde analysen har efteråt tagit avstånd från regeringens tolkning och menar att deras resultat har missförståtts och feltolkats.
Slutsats
- Den skandinaviska vargstammen är kraftigt inavlad och behöver genetiskt inflöde för att vara livskraftig på lång sikt.
- Ett minskat referensvärde på 170 vargar bygger på felaktiga antaganden och kan hota populationens framtid.
- Vargfrågan är starkt politiserad och påverkas av konflikter mellan naturvård, jaktintressen och rennäring.
- Forskning visar att den nuvarande nivån på 300 vargar är ett absolut minimum, och en sänkning skulle kunna strida mot EUs Art- och habitatdirektiv.
Avslutning
Linnéa avslutar med att betona att besluten om vargens framtid ligger i politikernas händer, och att det är viktigt att fortsätta påverka debatten med vetenskaplig kunskap.

Linnéa Smeds är en svensk forskare specialiserad på evolutionsgenetik och bioinformatik. Hon avlade en masterexamen i bioinformatik vid Uppsala universitet och arbetade därefter i åtta år som bioinformatiker i professor Hans Ellegrens forskargrupp. Under denna period utvecklade hon metoder för att studera artbildning, mutationshastighet och könskromosomernas evolution hos fåglar. Senare genomförde hon en doktorandutbildning i evolutionsgenetik vid samma universitet, där hennes avhandling fokuserade på bevarandegenomik hos inavlade skandinaviska vargar med hjälp av bioinformatiska metoder.
I sin forskning har Smeds bland annat spårat ursprunget för den skandinaviska vargstammen genom att analysera arvsmassan från 212 vargindivider. Hon har visat på allvarlig förlust av genetisk mångfald inom stammen, vilket beror på det låga antalet individer och att populationen härstammar från endast ett fåtal invandrare.
För närvarande är hon postdoktor vid Penn State University i USA, där hon undersöker selektion i icke-kanoniska DNA-sekvenser hos primater, särskilt G4-quadruplexer, med hjälp av bioinformatiska metoder.
Några synpunkter i medierapportering
Eftersom frågan är aktuellt när regeringen vill sänka referensvärdet för vargen i Sverige, kan du läsa några inspel från organisationer och individer med olika perspektiv på frågan om vargens genetiska status.
(I våra dialoggrupper har vi försökt att främja tanken att alla har rätt att uttrycka sin mening. Olika människor och grupper har olika perspektiv. Det finns inte ett rätt sätt att se på en så pass komplex problem som konflikten som upptstår kring vargarnas närvaro i Sverige. Det är dock viktigt att höra andras perspektiv och respektera sina åsikter. Bättre än om vi kan får förståelse – genom dialog – för vad som motiverar en viss synpunkt. (BlR))
Benny Gäfvert - WWF (från en artikel i Kristianstadsbladet)
Från 300 vargar till 170 – regeringen vill inom kort ge grönt ljus för en minskad population i Sverige. Nu ska Naturvårdsverket redovisa hur det ska gå till utan att vargens bevarandestatus äventyras.
Vargpolitiken är en infekterad historia i Sverige, och har så länge varit. Regeringen, med landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) i spetsen, vill att referensvärdet för varg ska sänkas till 170 djur i samband med Sveriges nästa rapportering till EU om rovdjurens bevarandestatus enligt art- och habitatdirektivet. Det vill säga sänka det minsta antalet vargar som ska finnas i Sverige.
Rapporteringen sker vart sjätte år och referensvärdet 170 djur är en kraftig sänkning mot det nuvarande värdet på 300.
Saknar vetenskaplig grund
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att presentera förslag på hur Sverige ska kunna upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för vargen med det nya lägre referensvärdet redan till nästa års licensjakt på varg. Underlaget kommer att lämnas till regeringskansliet inom kort.
– Rapporteringen till EU om ett nytt referensvärde måste grunda sig i fakta och kunskap som visar att det går att ha ett så lågt värde. Och något sådant vetenskapligt underlag finns inte i det här fallet, säger Världsnaturfonden WWF:s rovdjursexpert Benny Gäfvert till TT.
– De forskare som man hänvisar till har själva ifrågasatt på vilket sätt man använder deras analyser. En så hårt pressad population som vargpopulationen behöver vara fler än 170 för att kunna nå en långsiktigt hållbar status.
Jägare, bönder och markägare finns bland dem som välkomnar det nya referensvärdet. Benny Gäfvert menar att det skulle gå att lösa diverse vargproblem på annat sätt än bara med skyddsjakt.
– Jakt är ett förvaltningsverktyg och vi ser inte det som ett hinder, men det saknas starka insatser gällande förebyggande åtgärder. Exempelvis stängsel, boskapsvaktande hundar eller nya sätt att övervaka sina tamdjur. Nya och bättre ersättningssystem är en annan väg, där djurägare får full ersättning för skador som eventuellt uppkommer, säger han.
Oroade, inte förvånade
Benny Gäfvert menar att det nya referensvärdet för varg är ett tydligt politiskt ställningstagande och att det är ett steg mot att sänka rovdjurspopulationer som helhet.
– Det blir ensidigt tycker vi, när man inte jobbar med några andra åtgärder än att minska populationen. Vi är inte förvånade, men vi är oroade, säger han.
Hög kostnad kopplat till sänkt referensvärde - Jakt & Jägare (Svenska Jägareförbundet)
Regeringens målsättning att få ner antalet vargar till referensvärdet 170 individer kommer att innebära kraftigt ökade kostnader. Det är nämligen inte så enkelt som att bara skjuta bort hälften av de drygt 300 nuvarande vargarna.
Skyhög kostnadsökning
121 600 000 kronor. Så stora kan de ökade kostnaderna bli, enligt länsstyrelsernas beräkningar.
Men det är inte hela sanningen – det är långt ifrån alla länsstyrelser som har svarat med reda kostnadsberäkningar: av de sex frågorna, som vi räknar upp nedan, till 20 länsstyrelser kunde NVV maximalt vänta sig 120 svar. Så är dock inte fallet – det är endast i 63 av de inkomna svaren som en summa nämns för beräknade kostnader. I drygt hälften av de önskade svaren således.
Genetiskt viktiga flyttas
Det är genetiken som ställer till det. På många håll i landets vargpopulationer råder kraftig inavel. Därför måste man, som man tidigare har gjort i till exempel reviret Tiveden i Örebro län, flytta ”genetiskt viktiga” vargar från områden där djuren har ”friskt dna” till områden där variationen på dna är liten, så att djuren kan föröka sig.
Samtidigt måste man också ha stenkoll på varje enskild individ. Är det en genetiskt viktig varg eller inte? Det gäller alltså att ha vetskap om varje varg på dna-nivå och sedan följa i princip varje steg den tar. En vargförvaltning som skiljer sig väldig mycket från den nuvarande.
Extremt kort svarstid
Den 28 november 2024 gav därför regeringen i uppdrag till NVV att utreda hur mycket det kommer att kosta och hur lång tid det kan ta att växla upp verksamheten för att ta sig an denna helt nya typ av vargförvaltning.
NVV i sin tur mejlade den 19 december 2024, tre veckor efter regeringens begäran, sex komplicerade frågor till samtliga länsstyrelser (utom vargfria Gotland). Frågorna skulle besvaras senast den 17 januari 2025. Länsstyrelserna hade alltså 15 arbetsdagar på sig att svara. Flera medarbetare var dessutom lediga kring jul, nyår och trettondagen och det var ovanligt många klämdagar kring helgerna. ”GOD JUL och GOTT NYTT ÅR” avslutar handläggaren på NVV mejlet.
Det här är vad NVV skriver till länsstyrelserna:
Naturvårdsverket önskar att Länsstyrelserna gör en uppskattning av eventuella kostnadsökningar enligt nedan. Vi skulle också vilja att ni gör en uppskattning av hur lång tid det skulle ta att eventuellt skala upp fältverksamhet och administration enligt nedan:
• Hitta och provta alla individer i reviren.
• Samla förvaltningsprover året om.
• Ökad närvaro i områden med genetiskt viktiga individer.
• Kostnader för åtgärder att förebygga skador på tamdjur i områden med genetiskt viktiga individer.
• Ser länsstyrelsen några ökade kostnader vid skydds- och licensjakt vid en sänkning av referensvärdet? Ex ökat antal besiktningspersoner, ökad handläggning, ökad information i skadedrabbade områden.
Dessutom vill Naturvårdsverket ha ”en ungefärlig kostnadsberäkning för åtgärder med koppling till flytt av varg”, den kanske mest svårberäknade och kostsamma åtgärden.
Gissningar, grova uppskattningar
Jakt & Jägare har tagit del av samtliga 20 länsstyrelsers svar till Naturvårdsverket. Och det är inga småsummor som under stor tidspress och grova gissningar presenteras.
Förutsättningarna i de olika länen skiljer sig självklart markant åt, beroende på hur många vargrevir det finns – om det ens finns stationär varg. I de norra länen ska det som bekant inte finnas varg, så där blir gissningarna ännu vildare, ”kommer det vandringsvargar? I så fall – hur många?”
I nästa artikel i denna granskning går vi in mer i detalj på vad de olika länsstyrelserna har svarat.
Risk med sänkning av referensvärdet - Jakt & Jägare (Svenska Jägareförbundet)
Med en nästan halverad vargpopulation kommer också risker, hävdar Naturvårdsverket.
Som Jakt & Jägare nyligen skrivit om kommer sänkning av vargens referensvärde från 300 till 170 individer innebära mycket stora kostnader. Hundratals miljoner kronor i ökning från nuvarande vargförvaltning enligt vad länsstyrelserna beräknat.
Koll på varenda varg
Det är alltså inte rätt och slätt avskjutning av hundratalet vargar som gäller. En ny dyr och komplicerad vargförvaltning måste först sättas i system. Det är flytt av ”genetiskt viktiga” vargar, skyddsåtgärder för tamdjursbesättningar, inventering och konstant koll på i varenda varg och andra åtgärder som kommer att kosta och ta tid. Detta beroende på att marginalerna minskar med krympt population och det då blir mycket viktigt att hålla koll på varenda varg.
”Stort risktagande”
Nu säger Robert Ekblom, som är genetiker och vilthandläggare vid Naturvårdsverket till SR P4 Värmland, att just genetiken kan innebära problem. Ett minskat referensvärde skulle innebära ett stort biologiskt och juridiskt risktagande, säger han till P4.
– En population med låg genetisk variation har sämre möjligheter till evolutionär anpassning. Om miljön förändras eller det kommer in nya sjukdomar, till exempel, så är sannolikheten att populationen kan anpassa sig till det genetiskt lägre ju mindre populationen är.
Inventering på dna-nivå
Regeringen har meddelat att man vill se en halvering av vargstammen redan till licensjakten nästa år. Det gäller alltså för länsstyrelserna att vara beredda på en omfattande inventering om samtliga vargar ska kunna definieras genetiskt innan dess.
Sänkt referensvärde kan påverka löshundsjakt (uttalande och reaktion) - Jaktjournalen
Mia Bisther på länsstyrelsen i Västra Götaland varnar för att en sänkning av vargstammen kan få allvarliga konsekvenser för jägarkåren. Hon pekar på att löshundsjakten kan vara i fara i revir där det finns genetiskt “viktiga” vargar.
– Jag förstår om människor kommer att vilja hacka sönder mig nu. Men vi måste våga lyfta frågan, säger Mia Bisther till Jaktjournalen.
Det är tidningen Jakt & Jägare som är först med nyheten, att Mia Bisther, rovdjurshandläggare vid länsstyrelsen i Västra Götaland, befarar stora konsvekvenser av en sänkt vargstam.
Regeringens har ju som mål att miniminivån, det så kallade referensvärdet som rapporteras till EU, ska sänkras kraftigt. Det har talats om en miniminivå på 170 vargar, att jämföra med dagens 300.
– Då kommer varenda varg att bli mycket viktigare än idag. Då kommer förvaltningen att se annorlunda ut, säger Mia Bisther.
Hon konstaterar att de allra flesta paragraf 28-skjutningar som inträffar i Sverige, sker i samband med löshundsjakt.
– Då får man kanske se över reglerna och komma fram till att det inte är lämpligt med löshundsjakt runt genetiskt viktiga vargar, säger Mia Bisther.
Utplantering av varg
I regeringens plan ingår att invandrade vargar ska flyttas från norra Sverige till den södra halvan av landet, där den svenska vargstammen lever.
I ett område där dessa vargar slår sig ned kan alltså befolkningen att få leva med kraftigt försämrade livsvillkor, menar Mia Bisther. Det kan bli stopp på löshundsjakt, skyddsjakt och licensjakt.
– Jag säger inte att det blir så, men jag säger att vi måste våga tänka tanken. Sänker vi stammen blir det naturligtvis en annan förvaltning av de få djur som finns kvar. Vi kommer inte att kunna bevilja skyddsjakter på samma sätt. Vi måste också se på paragraf 28 på ett annat sätt, säger Mia Bisther.
Hur tror du de här tankarna påverkar människor att säga ja till inplantering av flyttvargar?
– Vi har det redan så, att det inte riktigt är någon som vill ta emot en varg som flyttas. Vi gick igenom det för 15 år sedan, att varje länsstyrelse skulle peka ut två områden där det kunde sättas ut genetiskt viktig varg. Det var inga roliga år, kan jag säga, att försöka få acceptans för det.
Polisbevakade möten
Skulle ni knacka på dörrarna och fråga folk om det gick bra att sätta ut varg hos dem?
– Vi hade en massa härliga möten i bygdegårdarna, svarar Mia Bisther ironiskt.
– Till slut var vi tvungna att ha polisnärvaro eftersom det var full sjögång. Sedan var det en sådan omgång till, där vi skulle ut och förankra vargflyttar. Men då sa länsstyrelserna: “Nej, det gör vi inte om, inte på det sättet, det måste till en bättre idé.”
Mia Bisther är medveten om att det här utspelet kommer att väcka upprörda känslor.
– Jag förstår om människor kommer att vilja hacka sönder mig nu. Men vi måste prata klarspråk om vad som händer om det blir en sänkning av referensvärdet. Naturligtvis minskar problemen totalt, men det kommer också att bli fråga om förändringar i förvaltningen, säger Mia Bisther.
En artikel om skepsis mot Mia Bisthers farhågor
Knappt någon av de personer Jaktjournalen talat med i Brukarsverige tror att länsstyrelsens larm från Västra Götaland om konsekvenserna av en minskad vargstam kan bli verklighet. Stopp för löshundsjakt, paragraf 28-skjutningar och skyddsjakt är en orealistisk tanke, anser jägare och företrädare för gröna näringar som vi pratat med.
Jaktjournalen berättade tidigare på fredagen om rovdjurshandläggare Mia Bisther som lyfter ett varnande finger om följderna av en kraftigt minskad vargstam
Varje varg blir då mer skyddsvärd och hon befarar att det kan bli stopp för löshundsjakt i områden med viktiga vargar. Inskränkningar i paragraf 28 och skyddsjakter kan det också bli frågan om, menar hon.
“Motaktion”
Thomas Ekberg, ordförande i Sveriges Jägare, har nåtts av reaktioner och blivit kontaktad av arga jägare som vill prata om nyheten. Thomas Ekberg betraktar rovdjurshandläggare Mia Bisthers utspel som ett hot som strider mot en demokratisk ordning.
– Det här handlar inte bara om jakthundar utan om hela landsbygden, Det vore som att starta ett krig mot landsbygden att ta bort paragraf 28 som är till för att skydda jakthundar, får och andra tamdjur. De här tankarna får inte bli verklighet, för då är vi helt oskyddade och det är vargen som tagit över, säger Thomas Ekberg.
Han säger att hotet om stoppad skyddsjakt, stopp för löshundsjakt och stopp för paragraf 28 naturligtvis kommer att leda till motåtgärder.
– Jag syftar inte på tjuvjakt, om någon tror det. Men det finns uppgifter som jägarna kanske slutar med helt plötsligt. Trafikeftersöken är en del, jakten påvildsvinsstammen en annan. Vi vill naturligtvis inte bråka med lantbruket, men det dyker upp tankar på en motaktion, säger Thomas Ekberg.
“Måste ha skyddsjakter”
Gudrun Haglund-Eriksson, ordförande i Svenska fåravelsförbundet, slår fast att hennes förbund vill ha ned antalet vargar till 170 i Sverige,
Och förbundet kommer inte att gå med på några stopp för skyddsjakter.
– Med det referensvärdet kan man absolut ha skyddsjakter – och vi måste ha ett fungerande system med skyddsjakter. I det läge världen befinner sig i dag måste vi värna livsmedelsförsörjningen i vårt land. Det är jätteviktigt att betona när lammproduktionen minskade med tolv procent förra året, säger Gudrun Haglund-Eriksson.
“Ren skandal”
Lars Rydstedt, ordförande i Svenska Dreverklubben, kallar Mia Bisthers tankar om stoppad löshundsjakt och stoppade skyddsjakter och inskränkningar i paragraf 28, för helt befängda.
– Jag tycker att det är ren skandal när man går ut och hotar på det här sättet: “Om ni ska ned på 170 vargar, så får vi att se till att ni får varken paragraf 28, skyddsjakter eller jakt med löshund.” De verkar inte ens ha koll på att löshundsjakt är klassat som kulturarv i Sverige, säger Lars Rydstedt.
Kan Mia Bisther inte ha rätt i att det finns krafter som kommer att försöka få bort varenda skottillfälle på varg – om stammen ska vara 170 i miniminivå?
– Nej, jag tror inte att det är länsstyrelsernas tankesätt överlag. Det här är stämningar som finns hos vissa länsstyrelser och bland Naturvårdsverkets rovdjurshandläggare. Det är klart att vissa grupper kommer att försöka minska ned på vargjakt, men vår regeringen är ganska tydlig med vad den vill. Först ska vi sänka stammen till 170 och då räcker det inte med att skjuta 30 vargar per år, utan då måste man dynga på ordentligt och under många år, säger Lars Rydstedt.
Tror inte på stopp
Gunnar Glöersen, rovdjursansvarig tjänsteman på Jägareförbundet, ger Mia Bisther rätt på en punkt: Det kommer att bli svårare att få skyddsjakt.
– Det är väl ganska självklart om man har en mindre marginal i förvaltningen. Men samtidigt ska man komma ihåg att en halverad vargstam också innebär att skadorna halveras, säger Gunnar Glöersen.
Han konstaterar att Naturvårdsverket idag ställer hårdare krav på skyddsjakt på genetiskt “viktiga” vargar”.
– Så kommer myndigheterna säkert att agera, oavsett vad vi tycker om det. Sedan kan man ju ställa sig frågan om det är rimligt att ha den typen av förvaltning, säger Gunnar Glöersen.
En del av Mia Bisthers farhågor tror Gunnar Glöersen inte alls på.
– Jag ser inte att det finns en möjlighet att det skulle kunna bli stopp för löshundsjakten, säger Glöersen.
Kan det komma nya regler som innebär “okej, ni kan bedriva löshundsjakt, men ni får inte skjuta vargen om en hund blir attackerad?”
– Nej, sådant krävs politiska beslut för och jag har hemskt svårt att se vilken regeringen som skulle kunna ta ett sådant beslut. Det är inte myndigheterna som fattar sådana beslut – det är förordningsändringar, svarar Gunnar Glöersen.
LRF-lugn
Anders Wetterin, rovdjursansvarig tjänsteman vid LRF, låter lugn när han kommenterar Mia Bisthers farhågor om framtiden.
– Hon är en person och har naturligtvis rätt att uttrycka sina åsikter. Men hon är inte regering och riksdag som stiftar lagarna. Naturligtvis kan det bli krångligare att få till vargjakt med 170 vargar, men så krångligt som hon beskriver det ska det inte bli, säger Anders Wetterin.
Kontakta oss
Projektet leds av Dialogues med stöd från WWF
Sidoansvarig: Bernard le Roux
bernard.leroux@dialogues.se