Möte #2

10 februari 2025

 

Juridik när det gäller stora rovdjur

 

För dig som vill läsa om lagar, förordningr och regler …

Här är länken till översikten

På denna sida…

  • Om mötets fokus
  • Minnesanteckningar
  • Reflektioner
  • Frågor och svar

Länkar till alla genomförda möten

Kort om mötets fokus

För att förstå varför det fattas olika beslut, måste vi förstå var dessa beslut fattas och vem som gör det. Kvällen innhöll införmation om: 

  • Hur olika rättssystem (EU och Sverige) hänger ihop
  • Läget i Europa där EU funderar över att ändra på nivån av skydd för vargar.
  • Vilka lagar som styr förvaltning av stora rovdjur
  • Vilka som kan fatta olika beslut – allt från lagar, utredningar om brott och riktlinjer till beslut om skyddsjakt och nödvärn.
  • Frågan om skyddsjakt – inklusive §28 i Jaktförordning – och licensjakt i Sverige

Anteckningar från möte #2

 

Dessa anteckningar fokuserar främst på samtalet som fördes under mötet och upprepar inte innehållet i presentationen om juridiken. Den uppdaterade presentationen finns på webbsidan  Juridik. Här är länken: https://www.cnrd.se/juridik/
Mina reflektioner är markerade i kursiv.

Eftersom frågan om rovdjur och vargar är komplex, märker vi att samtalet ibland glider iväg från kvällens huvudfokus. Detta är helt i sin ordning. Vi följer upp dessa frågor vid behov, eftersom alla diskussioner bidrar till en ökad förståelse för vårt huvudämne: vargar i Tidaholm.

Syfte med mötet

Under mötet gick vi igenom olika aspekter av juridiken kring rovdjursförvaltning, med målet att skapa en gemensam förståelse för kontexten kring vargfrågan – både i Tidaholm och i övriga landet. För att i kommande möten kunna diskutera vad vi vill kommunicera till beslutsfattare är det också viktigt att ha koll på juridiken och det aktuella läget i Europa, särskilt vad gäller myndigheternas hantering av vargar.

Mötets inledning

Kvällen inleddes med en presentationsrunda, där vi hälsade välkomna till två besökare från Sveriges Lantbruksuniversitets avdelning för miljökommunikation. Totalt deltog 22 personer i mötet.

Diskussioner under mötet

EU:s Art- och habitatdirektiv och nationell lagstiftning

Vi diskuterade EU:s Art- och habitatdirektiv, som står över svensk lag, och de utmaningar som följer av att ha en gemensam lagstiftning för länder med olika förutsättningar, kulturer och utmaningar. Samma problem finns även inom Sverige, där lagstiftningen gäller områden som skiljer sig markant åt.

En åsikt som uttrycktes var att det är beklagligt att lagstiftning behövs för att skydda vilda djur. Det påpekades också att lagtexten talar om att säkerställa biologisk mångfald genom att bevara naturliga livsmiljöer. En fråga som uppstod var om Tidaholm verkligen kan betraktas som en naturlig livsmiljö för vargar, eller om andra delar av landet vore mer lämpliga.

Vargstammens genetiska status och jakt

En återkommande fråga var vargstammens inavel i Sverige. Dess genetiska status påverkar bedömningen av vargens livskraft och har stor betydelse för hur lagar om licens- och skyddsjakt tillämpas. Om vargstammen är hotad på lång sikt blir det svårare att motivera jakt, särskilt på genetiskt viktiga individer.

Att vargar inte fritt kan vandra in från Finland och Sibirien försvårar den genetiska spridningen. Detta påverkar också referensvärdena för vargstammen, vilket förklarar varför ett land som Litauen (med en livskraftig vargstam på 500–700 individer) lättare kan tillåta årlig vargjakt.

Vi diskuterade även norra Sverige och renskötselområdet, som täcker 52 % av landets yta. Vi enades om att samernas roll i förvaltningen skulle tas upp vid ett senare tillfälle.

Vargar och angrepp på tamdjur

En fråga som väcktes var om en inavlad varg är mer benägen att attackera tamdjur. Länsstyrelsen har vid ett tidigare möte i Klämmesbo uppgett att det inte finns några bevis för detta.

En åsikt var att ensamvargar oftare angriper tamdjur eftersom de utgör lättare byten. När vargar jagar i flock är de mer effektiva och kan fälla även stora älgar tillsammans. En invändning var att en ensam varg också kan döda en vuxen älg, men att det är mer riskfyllt. Vi beslutade att försöka bjuda in en expert på genetik och vargbeteende för att få mer kunskap i frågan.

§28 och dess tillämpning

Vi diskuterade §28 i jaktlagstiftningen, en kontroversiell paragraf som ger rätt att skjuta en varg för att försvara tamdjur.

En kommentar var att paragrafen ibland används som ett sätt att motivera jägare att skjuta vargar. Någon uttryckte förståelse för rätten att försvara sina djur, men menade att §28 kan skapa problem. Hur lagen tillämpas är avgörande – risken finns att den används för att kringgå direktivets strikta skyddskrav.

En jägare frågade varför jägare som grupp misstänkliggörs. Diskussionen berörde även att det finns områden i Sverige där vargar ”försvinner”.
(Detta är en svår fråga. Min inställning är att vi bör vara försiktiga med att betrakta jägare som en homogen grupp – det finns många olika inställningar till vargar inom jägarförbundet. Likaså kan vi inte generalisera kring svenskar, invandrare, män eller kvinnor.)

Internationella jämförelser – varför gör vi annorlunda?

Vi jämförde svensk jaktlagstiftning med andra länder. Många europeiska länder har fler tamdjur och mindre vilt än Sverige, men ändå annorlunda regler för skyddsjakt.

Italien lyftes som ett exempel där det aldrig har fattats beslut om att skjuta en varg, trots en större vargstam, högre befolkningstäthet och färre bytesdjur. En teori var att vargen är en viktig del av den italienska kulturen, vilket kan påverka synen på jakt (exempelvis genom legenden om Romulus och Remus). (Se mer information om detta nedan.)

Om Romulus och Remus och vargar i Italien

Berättelsen om Romulus och Remus är en av de mest kända legenderna om Roms grundande. Tvillingarna var söner till guden Mars och vestalinnan Rhea Silvia. Eftersom de utgjorde ett hot mot kung Amulius, beordrades de att dödas, men de räddades och sattes i en korg som flöt nedför Tibern. Korgen strandade vid Palatinen, där de upptäcktes av Lupa, en vargmoder som tog hand om dem i en grotta, senare kallad Lupercal. Hon diade dem och gav dem skydd tills de togs om hand av herdarna Faustulus och Acca Larentia.

När tvillingarna blev vuxna återvände de, störtade Amulius och grundade en ny stad. En tvist uppstod mellan dem om var staden skulle byggas, vilket ledde till att Romulus dödade Remus och ensam blev Roms första kung.

Betydelsen för Italien och dess relation till vargar

Romulus och Remus är starka symboler för Roms ursprung och identitet, och berättelsen har präglat Italiens kultur och historia. Lupa har blivit en ikon, och statyn Lupa Capitolina, som föreställer henne med de diande tvillingarna, är en av Roms mest kända symboler.

Berättelsen har också påverkat synen på vargar i Italien. Å ena sidan har Lupa blivit en symbol för styrka, beskydd och mod, men å andra sidan har verkliga vargar genom historien betraktats som ett hot mot boskap och människor. Inställningen till vargen i Italien präglas därför av en viss dubbelhet – som en vördnadsvärd och kraftfull symbol å ena sidan, men som ett rovdjur som måste hanteras å den andra.

Skydd av tamdjur – boskapsvaktande hundar

En fråga som ställdes var hur fårbönder i Italien hanterar vargangrepp. Svaret var att många använder boskapsvaktande hundar.

I Sverige finns dock en utmaning med allemansrätten – vakthundar kan hindra människor från att röra sig fritt i naturen. En deltagare berättade om en fårägare som skaffade vakthundar, och där människor kunde passera genom hagen utan problem. Dock kräver träning av sådana hundar mycket tid, vilket kan vara svårt för personer som har får vid sidan av annat arbete.

Domstolens roll vid jaktbrott och överklaganden

Vi diskuterade domstolarnas roll i jaktbrottsmål och överklaganden av skydds- och licensjaktsbeslut.

En deltagare uttryckte oro för rättssäkerheten i tingsrätten, där en domare och tre nämndemän (som ofta är politiskt tillsatta) avgör målen. (Se mer information om detta nedan.)

Mer om domstolen och nämndemän

1. Jaktbrott – Nämndemän i tingsrätt och hovrätt

Jaktbrott, såsom tjuvjakt eller grovt jaktbrott, prövas i de allmänna domstolarna (tingsrätt och hovrätt).

  • Tingsrätten:

    • Jaktbrott räknas som brottmål, vilket innebär att nämndemän deltar i huvudförhandlingen.
    • Rätten består oftast av en juristdomare och tre nämndemän, men om brottet är mycket allvarligt kan fler juristdomare delta.
  • Hovrätten:

    • Om jaktbrottmålet överklagas till hovrätten deltar två nämndemän och tre juristdomare vid huvudförhandling.
    • I vissa fall, särskilt vid lindrigare brott, kan hovrätten avgöra ärendet utan nämndemän.

2. Överklagande av beslut om skyddsjakt och licensjakt – Nämndemän i förvaltningsdomstolar

Beslut om skyddsjakt och licensjakt fattas av Länsstyrelsen och kan överklagas till förvaltningsdomstolarna.

  • Förvaltningsrätten (första instans):

    • Om någon överklagar ett beslut om skyddsjakt eller licensjakt hamnar målet i förvaltningsrätten.
    • Nämndemän brukar inte delta i den här typen av mål. Det är oftast en eller flera juristdomare som avgör ärendet.
  • Kammarrätten (andra instans):

    • Om en part överklagar förvaltningsrättens dom går ärendet vidare till kammarrätten.
    • Nämndemän deltar normalt inte här heller, utan det är juristdomare som beslutar.

Hur utses nämndemän?

  • Nämndemän utses av kommunfullmäktige (för tingsrätten) och regionfullmäktige (för hovrätten, förvaltningsrätten och kammarrätten).
  • De nomineras oftast av politiska partier, vilket gör att nämndemannakåren brukar spegla den politiska sammansättningen i fullmäktige.
  • Nämndemän behöver inte vara partimedlemmar, men de är ofta det eller har någon koppling till ett parti.

Kan de påverkas av politik?

  • I teorin ska nämndemän vara oberoende och inte låta sin politiska tillhörighet påverka deras beslut.
  • I praktiken har det funnits debatter om politisering av nämndemannasystemet, särskilt i uppmärksammade mål där nämndemäns beslut har ifrågasatts utifrån partipolitiska kopplingar.
  • Vissa anser att systemet borde reformeras så att nämndemän utses mer neutralt.

Finns det politiska nämndemän i jaktmål?

  • Vid jaktbrottsmål i tingsrätten och hovrätten kan politiskt utsedda nämndemän delta.
  • Vid överklaganden av jaktbeslut i förvaltningsrätten och kammarrätten dömer endast juristdomare, alltså inga nämndemän.

SLU

Lars Hallgren och Emilie Montgomerie som var med på mötet berättade om sin roll som stöd till Bernard. De berättade också om sin forskning om tillit och frågade om de kunde följa möten som del av forskningen. Vi kommer att ta upp frågan på nästa möte och de kommer att skicka information om sin forskning som jag skickar vidare till er. 

Några reflektioner

För mig är lagstiftning alltid den yttre gränsen för vad samhället accepterar eller önskar. Det är dock alltid möjligt att göra mer eller bättre än vad lagen kräver av oss. Till exempel får man inte skjuta ett djur som är skyddat av lag, men det går fortfarande att lokalt komma överens om hur vissa situationer ska hanteras när människor och vilda djur möts – inom ramen för lagstiftningen.

Att skyddande lagstiftning behövs beror på att vi människor inte har lyckats bevara den biologiska mångfalden. Många arter dör ut varje år, och naturen blir allt fattigare. I en ideal värld skulle sådana lagar kanske inte behövas – då skulle samspelet mellan människor vara tillräckligt för att reglera dessa frågor.

Lagar tolkas delvis utifrån sina syften. EU:s Art- och habitatdirektiv ska införlivas i svensk lagstiftning, men det är intressant att notera att direktivets syfte skiljer sig från jaktlagens syfte.

Vi bör också prata mer om samernas roll och hur renskötseln påverkar vargfrågan. Precis som jag påpekat i anteckningarna behöver vi vara försiktiga med att tala om samer som om de vore en enhetlig grupp med en gemensam inställning till vargar. Att generalisera på detta sätt är lika riskfyllt som att betrakta jägare eller naturvårdare som homogena grupper med en enhetlig syn på vargar.

Obesvarade frågor och frågor för kommande samtal

 

Frågor vars svar jag ska försöka ta reda på eller bjuder in experter för att hjälpa oss: 

  1. Vargens genetiska status och beteende – Finns det någon koppling mellan inavel och ökad benägenhet att angripa tamdjur?
  2. Tillämpning av §28 i jaktlagstiftningen – Hur kan man objektivt bedöma om en jägare verkligen sköt en varg i självförsvar av tamdjur, särskilt när det saknas spår i snön eller annan teknisk bevisning?
  3. Domstolarnas roll vid jaktbrott – Hur påverkas jaktbrottsmål av att nämndemän i tingsrätten ofta är politiskt tillsatta?

Frågor att fundera över i kommande samtal

  1. Naturlig livsmiljö för vargar – Är Tidaholm en naturlig livsmiljö för vargar, eller finns det andra områden i Sverige där de hör hemma i större utsträckning?
  2. Samernas roll och renskötselns påverkan – Hur påverkar renskötselområdet vargförvaltningen i Sverige? Samt hur ser samerna själva på frågan, med hänsyn till att det inte finns en enhetlig åsikt inom gruppen?
  3. Alternativa lösningar vid konflikter mellan människor och rovdjur – Utöver jakt och skyddsjakt, vilka metoder används i andra länder för att hantera konflikter? Kan boskapsvaktande hundar vara en möjlig lösning i Sverige trots allemansrätten, och vilka utmaningar finns i att implementera detta mer brett?
  4. Vargens kulturella betydelse och dess påverkan på lagstiftning – Hur påverkar vargens historiska och kulturella betydelse synen på jakt och skyddsåtgärder i olika länder (men även i Sverige)?
  5. Kommunikation med beslutsfattare – Vilka juridiska och politiska argument är viktiga att lyfta när vi kommunicerar med myndigheter och beslutsfattare om vargförvaltning?

Kontakta oss

lokalaforum@cnrd.se

Projektet leds av Dialogues med stöd från WWF

Sidoansvarig: Bernard le Roux

bernard.leroux@dialogues.se